Från ruckel till kokande stadsdel
De boende i Ödåkra hade länge hört bankande från gamla ”Spritan” när ryktena om försäljningen spred sig. Den stora, tillbommade tegelbyggnaden som stått mörk och tyst sedan nedläggningen 1977, hade börjat få liv igen våren 2016.
Konstnären och entreprenören Andréas Wargenbrant hade då blåst liv i sin mångåriga dröm om att en dag få köpa den 120-åriga industrifastigheten.
– Jag älskar byggnaden. Den är någonting jag kan förädla, som ett konstverk. Och den är någonting vi måste bevara för nästa generation. Ska de inte få se detta? Det går ju inte! säger Andréas och gestikulerar brett, som att omfatta allt omkring sig. Han sitter på cafét Två Systrar inne på området, inrymt i en länga som en gång var ett garage.
Efter nio års längtan hittade Andréas, tillsammans med kollegan Martin Haase, ekonomiska medel att överta Spritan.
– Jag har pantsatt allt jag äger för detta, konstaterar han.
Han fick ägna de sex första månaderna åt att städa.
– Varje utrymme härinne var som en explosion hade skett. Bråte, skräp, krossat glas, klotter och ett tungt dammlager över allt.
Ändå såg han inte vad de flesta tidigare spekulanter sett. Att projektet var hopplöst, att 20 000 kvadratmeter förfallen fabriksbyggnad kan ingen rädda.
– Bara stommen är fantastisk! Varje bjälklag är 80 centimeter tjockt! Varje kvadratmeter tål 1 600 kilos tryck. Detta är levande industrihistoria, säger han och studsar upp ur stolen, pekar på de rustika, kraftfulla tegelväggarna och bjälkarna inne på cafét.
Och det var egentligen just med cafét hela utvecklingsprojektet började.
– Jag ville skapa en ny stadsdel, en värld med goa människor och mycket kärlek. Här skulle det finnas något för hela människan – kroppen, psyket, själen. Och jag tänkte att det första jag ville ha är ett stenugnsbageri. Det måste det finnas om det ska bli bra. Så jag tog kontakt med det bästa bageriet i stan – två systrar.
Och när det väl var på plats började människorna hitta hit. Och för varje ny etablering, ökade kundtillströmningen. På ett år har Två Systrar ökat kassan med 35 procent. Numera ligger en välbesökt blomsteraffär intill – Floristfabriken, som har skapat en närmast magisk grön värld av sin del av garaget.
Tvärs över gården finns en italiensk restaurang; Papa Piada. Den var redan från början en del av Andréas vision, och det är oftast fullsatt. Inredningen är designad och ihopsvetsad av Andréas själv.
– Allt har min touch och jag tummar inte på kvaliteten. Jag kan inte göra något halvdant, det går bara inte.
På området finns kläder och inredning, såväl vintage som nytt. Casa como ligger intill Slottstallet och erbjuder accessoarer och inredningsdetaljer – tillsammans är de som två skattkistor fyllda av oväntade fynd från hela Europa. Och allt inramas av den tidlösa, rustika industrimiljön. Metallgolv avlöser oljad betong, väggar av flagnad puts och rött tegel.
Vid sidan om Slottstallet hittas Il Studio frisör. Entrén består av dörrarna från Lagmarks tidigare lokaler nere i city.
– De måste ju bevaras, titta bara så vackra de är, säger Andréas och smeker en av dörrlisterna. Järnvägsräls som grävts upp på området har svetsats till bardisk. Andréas har själv tagit ut alla fönstren, skapat en egen kulör – Spritangrön – målat dem, isolerat och satt tillbaka. Totalt har han lagat 168 stycken industriglas. Belysningen är återvunnen, mycket från loppmarknader och Andréas favoritställe; Genbrug i Köpenhamn.
I shoppingväg finns här också konst, italiensk inredning och mode, lamm-, skinn- och läderhantverk. För själen erbjuds healingbehandlingar, för kroppen massage och fotvård, för hjärtat och musklerna fyra nya padelbanor. Och i källaren finns Europas största inomhusskjutbana.
Inne på konstgalleriet R + R Sweden har Andréas murat in återvunna fönster från Genbrug och svetsat ihop sex ton järnmaterial för att skapa en upphöjd balkong med utsikt över hela utställningen.
– Man måste vara sjuk i huvudet för att göra någonting sådant här. Hela Spritan är som ett Magasin 36 på steroider, konstaterar han.
Tvärsöver innergården från Två Systrar har han skapat utrymme åt Ødåkra Brygghus, som brygger 8 000 liter öl om året. Nästa år dubblas volymerna, spår ägarna.
Alla butiksägare han möter vinkar och hälsar, stannar och byter några ord. Det är som en by, mitt i byn, precis som Andréas ville ha det. Gemensamhetskänslan är en orsak till att Spritan har stängt måndagar och tisdagar.
– Det är då vi vilar, för det måste vi ju också göra. Att vara verksam här är en livsstil, vi tar hand om varandra.
Tv-kocken Tina Nordström har numera sitt kök och kontor här. Helsingborgs auktionshus är näst på tur att flytta in, liksom ett museum för veteranmotorcyklar. Ändå finns enorma, tomma utrymmen kvar. Bland annat en 600 kvadratmeter stor takterrass med utsikt över byn och åkrarna. Men Andréas största hemliga skatt finns på våning två: En 1 400 kvadratmeter stor konsthall. Hittills tom, men rengöring och renovering pågår i skrivande stund.
– Den här var den första jag inredde med belysning, för lokalen är så fantastisk. Den starten är helt på tvärs med vad bankerna tyckte jag skulle börja med, säger han och skrattar.
– Hallen är magisk, med känslan av en kyrka. Ingenstans finns något liknande. Den ska fyllas av konst.
Och det gör den redan i sommar med utställning av originalaffischer av de tre stora målarna 1950–1970: Picasso, Chagall och Miró.
Andréas själv är mest känd som skulptör och arbetar oftast med metaller. Han har som enda svensk haft utställning i 2,5 år på Caesars Palace i Las Vegas. Hans skulptur Ocean 1 blev utvalt av Unesco att representera ett världsarv och finns i Hamburg. I vår ska han ställa ut i centrala Stockholm tillsammans med två andra kända svenska konstnärer.
Och så skapar han alltjämt nya lokaler i Spritan.
Varje dag får han förfrågningar från nya hyresgäster, berättar han.
– Jag säger oftast nej. Spritan ska utvecklas långsamt, med omsorg om detaljer och de hyresgäster som redan finns här.
Men när blir det break even? När blir inkomsterna högre än utgifterna?
– Det har jag ingen aning om. Men värdet av fastigheten ökar för varje minut.
Alldeles intill Spritan ska det byggas en tågstation. Och hundratals nya bostäder uppföras på slätterna omkring.
Andréas står på gårdsplanen och blickar ut över sitt verk. Klockan är halv tolv och gästparkeringen har hunnit bli full. För varje vecka hittar fler och fler kunder hit, numera även långväga sådana.
– Det här har en oändlig potential. Jag tror att detta kommer bli det som sätter Helsingborg på kartan i framtiden.